I sensommar kvällen den 31 augusti, så tog matte med mig på en bilresa,
en som var LÅNG.... Efter många och men... kom vi hem till EDIK...
En snygg kille, som verkligen charmerade ögonblickligen!
Fast det visste han nog inte om, som han betedde sig...
Jag höglöpte och visade det minsann! Men Edik, han bara vände bort huvudet...
Matte ringde till de som vet lite mer om könsmogna hanar..
eftersom hon trodde att han tillhörde den skara katter som skulle bete sig på Pride Galan!
Men så var inte fallet såklart, han var bara blyg dagarana 2....
Efter det så kom han på hur man faktiskt gör... och då dunkade det på!
Eftersom det tog sån tid att komma igång, så fick Othello stanna till måndag.
Men det vara bara trevligt...
Någon vecka efter vårt möte så börjar jag känna mig annorlunda.
lite obeskrivligt annorlunda...
Trött, slut, grinig... och en obeskrivlig hunger...
Förlossningen beräknas till dag 65, dvs 6 oktober.
Hoppas! Hoppas! Hoppas....
Någon vecka innan är det lite jobbigt att röra sig, tvätta sig och tålamodet tryter.
Fredag kommer pappersmatte tillsammans med Galina, de får bo i källarrummet,
Galina kände jag var i huset, men fick aldrig träffa henne.
Sussie däremot, hon klappade och kliade mig, gav mig till och med en chokladbit vid bordet, något som bästa matte och husse INTE gör...
Kort sagt, Sussie har inte koll på våra regler...
Det ska jag minnas, utnyttja en annan gång...
Lördagmorgon är alla i huset vakna skamligt tidigt!
De ska tydligen på utställning, jag verkar inte vara inblandad....
SKÖNT! jag gillar inte utställning.
Matte och Sia for iväg, Sussie och Galina med.
Mig lämnade de med Peder, sa att han skulle få vara barnmorska?
Men inte ska jag väl ha idag heller... ????
Hela dagen går, och alla 4 kommer tillbaka, klämmer och känner på min mage, det är så skönt.
Och jag som brukar tycka att det är otäckt.... men nu är det skönt...
Natten känns underlig.. konstig på något sätt, men ändå inte...
Undrar vad som är på gång....
Söndag morgon stiger matte och Sussie upp lika tidigt..
De är ju inte kloka, det är ju HELG!!!
Men det var skönt ändå... Jag blev masserad på magen och det var så skönt att det gick som elstötar genom magen, Sussie sa att det satt igång, och det kände jag minsann.
MEN vad hade satt igång??
Något smärtsamt i allafall...
Allvarligt, alienattacken inne i magen.. den är på väg ut. det fattar jag väl! ;)
Ylva och Sia stannar hemma idag, Sussie och Galina far efter många om och men,
fast Sussie ville inte.... det kände jag minsann, hon sa att det skulle gå bra,
vilket ingen tvivlat på... ;) Men ont börjar det göra, kan inte vara still...
Sia gjorde det bästa hon kunde för att hjälpa till, fast det var inte mycket
hon kunde göra, men hennes stöd var oerhört mycket värt!
Kl 6,28 se första bebisen dagens ljus, 101 gr en flicka. Underbar...
Ganska snart börjar värkarna om och 6,58 kommer nästa, 101 gr en pojke.
NU får jag lite tid till att inte bara tvärtvätta dem, utan massera dem med... de är så underbara de små grynen...
Så startar krystvärkarna igång igen. 7,38 kommer en klump! 117 gr en pojke, men det gick bra ändå
.
Här är en bild på de 3 förta. 1, en blåsilver, 2 en rödsilver, 3 en svartsilver.
(men det visste inte Ylva då, det var då en gul, och två gråaktiga. strimmiga... ;)
Här emellan hinner jag inte vila alls känns det som, 7,56 kommer nästa 101 gr, det med en pojke...
Sen blir det ÄNTLIGEN lungt Ylva(barnmorskan) och Peder ( barnläkaren som kan slungas!) tror att nu är det över...
Men så fel de hade... 8,43 kommer världens gulligaste tjej, bara 76 gr, men å andra sidan inte så svår att trycka ut... ettan var nog svårast då hon gjorde som hon ville, och kroppen bara försökte hänga med, när de andra kom visste både kropp och själ vad som var på dagordningen.
Nr fem är en stark tjej, lyfter huvudet och bråkar sig fram till tissen. Livsgnista kallas det!
Hon har nog ärvt min uppfinningsrikedom... ;)
Då förlossningen var klar, och barnen tvättade så bytte Ylva i bolådan och sen fick vi vila...
Allihopa! Barnmorskan och förossningsläkaren var oxå slut...
Sia var väl ända som var fylld av energi ännu..
Här är första kullbilden,
Den är tagen efter att Sussie kommit tillbaka och tafsat och slitit i MINA ungar, hon var dock snäll, så fort en kattunge pep fick jag tillbaka den, Men det är ju det med nya människor.. Man vet ju inte... Kanske är de där för att stjäla mina skatter?
Hon försökte oxå ta en del kort, men tydligen så blev de inte så bra,
för då skulle de ju vart presenterade redan. ...
Om jag känner Sussie rätt... :)
Ylva berättar dagen efter, att Othello mår bra! Sia är stand in.
Inte helt att lita på ännu, men hon kommer att bli en underbar Nanny!
// Lyckliga mamman Othello